Debatten kring "Räven"

Inspelningen av Räven var planerad att omfatta 30
inspelningsdagar, motsvarande 3,5 Mkr, och var därmed
en lågbudgetproduktion.
I Stockholm sågs filmen av cirka 500 besökare på två
veckor. Därefter plockades filmen ner från repertoaren.
Men filmen hade också förespråkare. Britta Svensson
(Expr 23.10.1986) fann Räven vara värd en Ehrenrettung:
"Filmen är inte alls så dålig som kritikerna skriver." Hon
tyckte Räven var spännande och bra gjord och att den
borde ges en ny chans på biograferna.
I DN (28.10.1986) attackerade regissören Staffan
Bengtsson filmkritikernas perspektivlöshet och snålhet i
mottagandet av Räven: "Man kan säga att Clas Lindberg
försökt sig på två saker. Dels har han velat göra en uttalad
genrefilm. Dels har han velat belysa en allmängiltig
moralfråga. Tyvärr har han inte helt gått i land med
uppgifterna även om han i många avseenden definitivt
tangerat filmberättandets klassiska språk. Räven ställer
helt enkelt vissa löften för framtiden i utsikt. För
filmkritiken ser det däremot dystrare ut. Filmen tycks vara
ett område som dagstidningarna slutgiltigt gett upp. Det är
särskilt tragiskt för svensk film, eftersom vi så innerligt
hade behövt en konstruktiv dialog mellan filmskapare och
filmkritiker om den svenska filmens dödläge."
Helena von Zweigbergk tog i Chaplin (nr 207/1986)
Clas Lindbergs film till utgångspunkt för en diskussion om
långfilmsdebutanternas produktionsvillkor.
Inspelningsledaren Kerstin Eriksson var kritisk mot
producenten: "Clas kunde inte med sin minimala
erfarenhet överblicka den här inspelningen. Där skulle det
behövts en stenhård producent, en som verkligen
engagerade sig och höll i allting. (-)
Det var också idiotiskt att vi inte hade någon riktig
scripta. Det belastade Clas omedelbart. En rejäl scripta
som vet hur man klipper tar bort väldigt mycket
tankearbete från regissören. (-) Nu efteråt förstår man att
det hade varit ett väldigt stöd. (-)
Det var svårt att åstadkomma ett positivt klimat när alla
var rasande på [producenten] Moviemakers. Samtidigt är
det så ont om jobb att alla är ganska trevliga när
producenterna kommer ut. Det kan reta gallfeber på mig.
Alla är störtförbannade men ler ändå. Det beror väl på att
alla vill ha jobb."
Lasse Lundberg, Moviemakers, producent och klippare,
ansåg inte att det var fel att arbeta utan scripta: "Tjejen
som skötte sminket, arbetade också som scripta. (-) Att
utesluta scriptan är ett sätt att förbilliga. Sminkklaff,
klädklaff, scriptaklaff, det hör ju ihop. Clas har också klart
för sig vad han vill göra, han behöver inte brottas med
sådana problem. Vinklar, idéer och sådant var redan
bestämt." Dessutom menade Lundberg: "I Sverige har
regissören 'final cut' och det anser jag vara felaktigt. Det
måste vara den som satsar pengarna som ska ha det mesta
att säga till om. I det här fallet inte Moviemakers utan
Svensk Filmindustri. SF skulle ha kunnat gå in och säga
att vi vill ha de här förändringarna. Vi har fortfarande ett
slags regissörskult."
Producenten Per Berglund, representant för
huvudfinansiären SF, var den som tillsammans med Jonas
Cornell under sin tid som producent på Filminstitutet i
början av 80-talet drog fram Räven-projektet. Sedan deras
mandat upphört "lade vi Räven i knät på Moviemakers.
Sedan gick det några år innan det hände någonting.
Efter ett tag blev vi knutna till SFs
produktionsavdelning som konstnärliga rådgivare. Då drog
vi fram Räven igen, och dessutom ytterligare ett projekt
som inte blev av. Räven blev av, beroende på att
Moviemakers hade jobbat med den under tiden. (-)
I efterhand har vi insett att, liksom Hanserik Hjertén
skrev i Dagens Nyheter, det var vansinnigt att låta en
debutant pröva sig fram på ett material som kräver en
nyansering i handlaget som bara en Hitchcock klarar av.
Räven skulle ha varit en femte film för Clas, först skulle
han ha lärt sig att tackla filmmediet."

Tillbaka