- Vad tyckte pressen om
"Mamma"?
Kritikerna tog emot Mamma som en starkt lovande
debutfilm.
Expr (Lasse Bergström): "Mamma utspelar sig under
några få år, från tiden före
krigsutbrottet 1939 till 1944, då
Gerd Osten upphörde att skriva den dagbok som hennes
dotter baserat sin film på.
Som många andra artistiskt besatta människor vid
den
här tiden drömmer hon om filmen som det stora
världsspråket. (-)
Men verkligheten låser in henne i en liten värld,
och där
kan hon varken förverkliga sin kärlek eller sin
dröm om att
göra en egen film som spränger gränserna.
Europa är lika slutet för henne som det
mansdominerade
svenska filmsamhället, men Gerd Osten lever under
några
intensiva år som om de stängda dörrarna vore
öppna, och
hon blir därför i Malin Eks genomlysta och
tydliga
gestaltning en vägvisare bort från den
konventionella
kvinnorollen; Mamma förverkligar med en generations
förlängning hennes visioner. Fjärilen som
fastnade på
flugpapperet fladdrar fritt i nytt ljus.
Så blir Mamma med alla sina på en gång
omsorgsfulla
och fritt målade tidsbilder en modern kvinnofilm. Den
berättar en saga med tragisk utgång men med ett
segerleende."
GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Mamma är en
fräsch
och bildbegåvad film, med en tidsskildring som blir
extra
laddad och förstärkt av inklippta journalfilmer
från ett
Europa som marscherar in i andra världskriget. Gerd
Ostens dagbok, som upphör i juni 1944, för
handlingen
framåt och det är Gerd, som är filmens absoluta
centrum.
(-)
Malin Ek spelar Gerd Osten och med vilken inlevelse
gör hon inte det. (-)
Suzanne Osten är en säker tidsskildrare. Det är
inte bara
den bohemiska kretsen av konstnärer runt Gerd som
är
typisk för tiden. Här ges också glimtar av det
instängda
Sverige, av hur vi t ex behandlade de judiska flyktingarna.
Är alla utom Mamma själv ganska skissartade så
gäller
också det fragmentariska för filmen som helhet. Men
det
finns ju en poäng i det. Kaos i världen, kaos inom
Gerd
Osten.
Mamma är framför allt en film fylld av personliga
bilder. Suzanne Osten är okonventionell och blandar
friskt.
Nu är det fragmentariska inget nytt för Suzanne
Osten.
Film har hon inte gjort förut, men hennes
teaterproduktion
är stor. Jösses flickor - befrielsen är
nära är hennes
mest kända pjäs. Det vilar inget teaterdamm över
Mamma,
men de snabba, lätta greppen från pjäserna
känns igen."
SDS (Annika Gustafsson): "Mamma fungerar bäst i de
avsnitt som gestaltar Gerd Ostens utsatthet därför
att hon
vill någonting nytt och annorlunda i den svenska
filmen,
hon bryter mot det konventionella och hon är kvinna.
När
sjukdomen tilltar blir hon ännu mera skyddslös
vilket
visuellt når en kulmen då hon naken kryper samman i
ett
skåp.
Sämre blir det då Suzanne Osten skildrar moderns
fixering vid en fransman som hon en gång möter
på tåget
mellan Frankrike och Tyskland. Trots att de aldrig ser
varandra mer utvecklas det till en helt överskuggande
kärlek som bl a leder till skilsmässa. Och den
här för mig
lite oförklarliga förälskelsen är lika
viktig som arbetet för
att få göra en film. Det är alltid lättare
att gestalta yttre
händelser än dem som äger rum i hjärtat och
själen. För de
senare behövs ett fantasifullt poetiskt laddat handlag
som
jag ibland saknar hos Osten. Därför blir
kärlekshistoriens
återkommande drömsekvenser tunna och torftiga.
Mamma är på ett plan en ytterst privat film. Den
skildrar en speciell kvinna som har funnits och vars
kaotiska tillvaro kan framstå som mycket udda och
ovanlig. Men i det mest privata hittar man också ofta
det
som är verkligt allmängiltigt. Gerd Ostens problem
är de
traditionella kvinnoproblemen som vi fortfarande i stor
utsträckning brottas med, dvs att kunna förverkliga
sig
yrkesmässigt, att samtidigt vara en bra mamma och
därtill
ha tid och energi för att växa och utvecklas i en
kärleksrelation."
Tillbaka